Intertextualitet

From Wikiversity

Av Ingela Holmström

Jag har valt att använda termen "Intertextualitet" för denna text, som bygger på Deborah Tannens Talking Voices, Repetition, Dialogue and Imagery in Conversational discourse (2007), eftersom hon i sin introduktion för andra upplagan skriver att hon idag skulle använda sig av denna term för att beskriva ämnet för hela sin bok.

Talking Voices, Repetition, Dialogue and Imagery in Conversational discourse tar upp den centrala idén att vanlig konversation är uppbyggd av olika strategier, som från början var tänkta främst för litteraturen. Dessa strategier är genomträngande, spontana och funktionella i vanlig konversation (s. 1). Tre kapitel i boken är centrala, enligt Tannen själv. Dessa kapitel undersöker speciella strategier för påverkan, från repetition till dialog, bildspråk och detaljer och är i sig en slags rörelse från "språkets musik" till ett fokus på betydelser (s. 2).

Termen "Intertextualitet" anses från början ha uppkommit hos Julia Kristeva (1974, 1980) och under senare år har en mängd varierande forskning genomförts under rubriken "Intertextualitet", berättar Tannen (s. 8f), och fortsätter med att beskriva hur olika forskare använt sig av begeppet.

Vad är då egentligen intertextualitet? Bauman (2004) menar att det handlar om en relation mellan en text och andra texter (Tannen, s. 11) och Hamilton att det refererar till relationen mellan förekommande och tidigare konversationer (Tannen, s. 12).

Tannen själv menar att intertextualitet handlar om en förståelse för att betydelser i ett språk är ett resultat av sammansatta delar i en diskurs, som är länkade till tidigare exempel i språket. Hon anser det som självklart att intertextualitet är det som beskriver det hon tar upp i det första och längsta kapitlet i sin bok: Repetition - dvs. de sätt som betydelser skapas genom ett "rekontextualiserande" av ord och fraser i diskursen (s. 9).

I introduktionen har Tannen försökt att "rekontextualisera" boken mot bakgrund av den förekommande teoretiska paradigmen för intertextualitet, att kortfattat visa en del av de arbeten som har gjorts under de mellanliggande åren då det gäller ämnen som repetition och dialog, samt att indikera hur hennes egen efterföljande forskning har byggts på och expanderat den infattning som introducerats och utvecklats i boken (s. 24).

[edit] Kommentarer

Här kan du skriva in de kommentarer eller tankar du har kring min text ovan.