Globaliseringens kulturer

From Wikiversity
Jump to: navigation, search

Av Ingela Holmström


Globaliseringens kulturer[edit]

Boken Globaliseringens kulturer (Eriksson, Eriksson-Baaz och Thörn (red), 2002) består av texter, skrivna av olika personer. En av dessa, "Imaginära hemländer" är skriven av Salman Rushdie och det var den text som gjorde starkast intryck på mig, förmodligen av den enkla anledningen att jag kunde se många paralleller till mig själv i texten. Rushdies text handlar om hur man som utflyttad från sitt ursprungsland, som i hans fall är Indien, på sätt och vis skapar fiktiva hemländer när man befinner sig i ett annat land och skriver sina texter där. Han menar att man då annvänder sig av minnen från t.ex. barndomen och utifrån dessa skapar man sig bilder av hur det är i landet. Men det man skriver bygger på fragment, visserligen kan man utifrån minnesfragment skapa sig goda uppfattningar om hur det kan se ut och kan vara, men samtidigt fyller man ut de bitar som saknas och därmed blir hemlandet snarare fiktivt än verkligt.

Rushide skriver också att han, och andra utflyttade indier, nu delvis tillhör västvärlden och att detta innebär att han ibland kan känna att han står med ett ben i vardera kulturen, men att det också ibland kan kännas som att han istället hamnar "mellan två stolar". Just detta fortsatte jag att fundera på. Idag, när rörligheten är så stor i världen, så måste det vara mycket vanligt att man upplever sig tillhöra flera kulturer och att det samtidigt kan kännas som att man kanske inte hör hemma i någon kultur alls. Hur är det för de människor som flyr från sina hemländer och först hamnar i Italien, sedan i Tyskland och slutligen här i Sverige? De kanske bor flera år i varje land och hittar sin plats där, innan de fortsätter vidare, mer eller mindre frivilligt. Hur många kulturer upplever de sig till slut att höra hemma i - eller känner de sig som om de helt står utanför samhällenas kulturer? Skapar de sig sin egen lilla kultur inom familjen, eller inom en grupp med liknande bakgrund som de själva? Och hur identifierar de sig då?

Men det handlar inte bara om människor som flyttar mellan olika länder, utan även människor som hela tiden stannar i Sverige kan uppleva sig tillhöra olika kulturer. Det s.k. "dövsamhället" är ett exempel på en grupp människor som delvis tillhör det hörande, svenska samhället, men som inte kan ta till sig den svenska kulturen fullt ut, eftersom de inte hör, och som inom sin egen grupp har en annan kultur. Precis det som Rushdie säger, stämmer så väl överens med mina egna erfarenheter - det att man ibland står med ett ben i vardera kulturen men att man ibland faller emellan dem.

Något att dra lärdom av i Rushdies text anser jag vara att han varnar för att man ska "lägga sig till med en ghettomentalitet" (s. 252). Med detta menar han att vi inte får glömma att "det finns en värld utanför den grupp vi själva tillhör" (s. 252). Detta anser jag vara något som precis alla ska fundera på. Det handlar inte bara om invandrare här i Sverige, som ibland anklagas för att inte försöka bli en del av det svenska samhället och vår svenska kultur, eller om döva personer som på samma sätt ständigt påminnns om hur viktigt det är att ta del av det hörande samhället. Det handlar också om de mest "vanliga svenskarna" som även i sin tur måste våga gå över sina egna gränser för att titta på de andra kulutrer som finns både inom och utom Sverige.



Kommentarer[edit]

Här kan du skriva in de kommentarer eller tankar du har kring min text ovan.